Skyskrapor i innerstaden viktigt även för förorten

Att Stockholms innerstad förtätas och byggs på höjden leder till flera jobb och flera invånare i Stockholms förorter.

Centerpartiet i Stockholm stad älskar höga hus, spännande hus, och spännande arkitektur i Stockholms innerstad. Och vi här i Söderortcentern håller givetvis med eftersom det leder till arbetstillfällen, boende, och flera invånare även i förorten.

Det är inte alla som vill bo mitt inne på Götgatan. Det finns en hel del av oss som vill ha två hundra meter till skogen och naturen. Det är därför vi har tagit beslutet att flytta ut från mera centrumnära stadsdelar till förorten.

I Skarpnäck och Bagarmossen är man t.ex. inte mer än några hundra meter från Nackareservatet, oavsett var man bor, och man kan ta hunden eller sambon på långa promenader genom vacker natur.

Men det finns dock inget motsatsförhållande mellan den här önskan, och önskan att ha en levande och pulserande storstad nära till hands. Det ska vara lika enkelt att ta tunnelbanan in till city och uppleva pulsen från en riktig, äkta stad medan man fikar på ett utekafé på Söder.

Och för att vi ska få en stad, en riktig stad, så krävs naturligtvis att staden upprätthålls och förändras och byggs ut. För att vi ska få en stad krävs stadens dynamik och inneboende hjärta. Den museala staden hindrar även förortsbornas upplevelse av staden, och den museala staden hindrar också förorternas utveckling genom att arbetstillfällen inte skapas.

Den magnet som är staden drar in människor från när och fjärran, och dessa människor måste ha någonstans att bo. I många fall vill de som flyttar in bo nära skogen och naturen, och då vill de bo i förorter som Skarpnäck och Bagarmossen.

Detta skapar ett utvecklingstryck även på våra stadsdelar, och det gör att våra lägenheter är efterfrågade, det gör att det lokala näringslivet blomstrar upp, det gör att skolor och vård utvecklas. Vi här ute gynnas av en växande, dynamisk, levande stad även fast vi inte bor mitt i den.

Bakåtsträveriet som representeras av nimby-folket (Nimby = Not In My Back Yard, eller Inte på min bakgård) hotar även förorten med sin konserverande attityd. I förorten bör vi stöda rörelser som Yimby, som är en röst för utveckling och utbyggnad.

Förorterna inom Stockholm stads kommun röstar också. Vi är kanske till och med aningen fler än innerstadsborna. Vi bör få något att säga till om när det gäller Stockholms utveckling. Och det vi bör säga – för jobbens och näringslivets skull – är ett rungande ja till skyskrapor och spännande arkitektur.

Det kommer vi i förorten att tjäna på, som vi sett.

——

Andra bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, centern, stockholm, stockholm stad, förorten, arkitektur, skyskrapor, skarpnäck, bagarmossen, näringsliv

Technorati om: politik, samhälle, centerpartiet, centern, stockholm, stockholm stad, förorten, arkitektur, skyskrapor, skarpnäck, bagarmossen, näringsliv

Icerocket om: politik, samhälle, centerpartiet, centern, stockholm, stockholm stad, förorten, arkitektur, skyskrapor, skarpnäck, bagarmossen, näringsliv

Intressant.se

Twingly.se

Hyrorna i förorten kan sänkas med marknadshyror 2

På små ekonomiskt utsatta orter bidrar allmännyttans monopol ofta till att hålla uppe hyrorna. Marknadshyror skulle tvinga många allmännyttiga bostadsföretag att sänka hyrorna.

Det är ett exempel så gott som något, nu när debatten om marknadshyror har blommat upp igen. När HFAB, det allmännyttiga bostadsföretaget på den ort där morssidan av min familj kommer från, råkade i problem på nittiotalet så löste man inte problemen genom att försöka skaffa nya kunder.

Man sänkte inte hyrorna i fastighetsbeståndet för att locka pendlare från Västerås och kringliggande städer att bosätta sig på orten.

Med bara en dryg mil till Västerås så är Hallstahammar numera i stort sett en sovstad till den större staden ändå. Många är de familjer som skulle tjäna på att flytta från förhållandevis dyra Västerås till det betydligt rimligare Hallstahammar.

Men det var inte så HFAB försökte lösa sin ekonomiska kris. Istället inledde man ett omfattande rivningsprogram, och i stort sett hela fastighetsbeståndet i en av stadsdelarna, Östra Nibble, försvann.

Rivningarna skyndades på efter det att flyktingförläggningen i området lades ned helt och hållet. Uppemåt 400 lägenheter totalt försvann från den lokala marknaden. Eller, grovt omräknat i pengar, en potentiell hyresintäkt på 2,4 miljoner per år. Det är mycket pengar för ett litet bostadsbolag på en gammal bruksort.

Det var med andra ord en kapitalförstörelse utan like, och ett tiotal hus med hundratals lägenheter jämnades med marken. Istället för att försöka täcka förlusterna genom att skapa nya intäkter, till exempel genom att sänka hyrorna i området, så rev man.

Intäkterna ökade inte alls för HFAB, och kostnaderna minskade nog ganska marginellt eftersom kostnaderna för underhåll och sådant inte precis är exponentiellt med antalet ägda hus. Fastighetsskörare och kontorspersonal måste man fortfarande ha för det kvarvarande beståndet.

Hade vi haft marknadshyror i det här landet så skulle det ha varit en köparnas marknad för hyresgäster på nittiotalet i den lilla bruksorten, och särskilt i området Östra Nibble skulle hyrorna ha pressats nedåt av bristande efterfrågan. Ja, hyrorna skulle ha pressats nedåt i hela beståndet eftersom Hallstahammar då var avflyttningskommun.

För att locka nya kunder och inte gå i konkurs skulle HFAB således ha tvingats att sänka sina priser, och inte bara sina kostnader. Men eftersom HFAB är ett allmännyttigt bostadsföretag som verkar på en genomreglerad marknad så sänkte man inga priser. Man var ju ett monopol. Kunden fick anpassa sig efter HFAB och inte tvärtom, och därför hamnade bostadsföretaget i en situation där man inte hade något annat val – i sin egen analys – än att riva uppimot 400 lägenheter.

Samtidigt är HFAB normerande för hyressättningen även i vad privat fastighetsbestånd som kan finnas. Nu tror jag inte att det finns privata hyresvärdar på orten, faktiskt, men om det hade funnits det skulle deras hyror ha pressats uppåt av HFAB och Hyresgästföreningen. Hade de varit dyrare än HFAB hade deras hyror pressats nedåt istället.

Samtidigt är det också så att om HFAB hade försökt lösa sin ekonomiska kris genom att hyra ut de tomma lägenheterna i Östra Nibble till en lägre hyra, så hade det blivit normerande för hela beståndet.

Det är således inte bara i storstäder som hyresregleringen och bruksvärdesprincipen ställer till problem. Det är inte bara i ekonomiskt framgångsrika områden som marknadshyror skulle vara nyttiga. Tvärt om, marknadshyror skulle vara betydligt viktigare i områden som lider tungt ekonomiskt därför att då skulle den kanske tyngsta utgiftsposten för enskilda anpassas efter det rådande läget.

Så, vad har Hallstahammar med Söderort att göra? Jo, det har att göra med att Skarpnäcks gård, stadsdelen, på flera sätt liknar Hallstahammar. Det är en stadsdel med problem och folk vill inte gärna bosätta sig här.

Ett sätt att öka attraktiviteten för stadsdelen vore givetvis att sänka hyrorna i hyresrätterna här, men eftersom planekonomin verkar inom bostadsmarknaden är inte det möjligt. Istället är det så att hyresrätterna här förmodligen subventionerar billigt boende i innerstaden.

Den lokala marknadens förutsättningar tillåts inte att verka, som alltid i en planekonomi, och det leder till att prisbilden förvrids.

——

Läs också:

Johan Hedin
Magnus Andersson – och Magnus Andersson igen
Bloggen Bent (en något modifierad variant av denna artikel finns där)

——

Andra bloggar om: politik, samhälle, hyresgästföreningen, hyresrätter, marknadshyror, bostadsmarknaden, stockholm, stockholm stad, hallstahammar, västerås

Technorati om: politik, samhälle, hyresgästföreningen, hyresrätter, marknadshyror, bostadsmarknaden, stockholm, stockholm stad

Icerocket om: politik, samhälle, hyresgästföreningen, hyresrätter, marknadshyror, bostadsmarknaden, stockholm, stockholm stad

Intressant.se

Twingly.se

Söderortcentern skapar regeringsproposition :)

Det mest obscena med den intergationspolitik vi har haft är att vi tar gräddan från de länder som förser oss med nya medborgare, och så låter vi denna grädda surna i ghetton utan att göra något med resursen vi får till skänks.

Det är inte de viljesvaga och de otrygga som tar sitt pick och pack, rycker upp sina familj från sin invanda omgivning och beger sig till den kalla norden antingen som flyktingar eller som invandrare.

De som inte har kraften, styrkan, viljan stannar givetvis kvar på plats där de åtminstone får trygghet i det de är vana vid. Istället är det risktagarna, de förändringsbenägna, de påhittiga som kommer hit.

Vad gör vi med dem? Ingenting. Nej, värre än ingenting. Vi stoppar in dem i ett ghetto, förbjuder dem att försörja sig och göra rätt för sig, och sen klagar vi när de får sociala problem med våld och missbruk.

I förra vevan med budgetförhandlingar i Stockholms stadshus föreslog jag för Centerpartiets folk som är representerade där att vi skulle ta till vara på resursen bättre. Vi skulle låta dem försörja sig, vi skulle ge dem verktygen och möjligheterna för det, på egen hand.

Resultatet blev att Centerpartiet i sin budget föreslog ’Företag Direkt’-konceptet. Mitt förslag blev en av de viktigare bitarna av budgeten, och det med rätta därför att de invandrare och flyktingar vi har fått till skänks är mycket mera benägna att starta företag än vad infödda svenskar är. De är mycket mera benägna att satsa och ta risker.

” Stockholms framtida tillväxt står och faller med hur vi behandlar och tar tillvara kreativiteten hos människor i de invandrartäta områdena. Centerpartiet föreslår en storsatsning på företagare i dessa områden, genom inrättande av ”Företagare Direkt”-kontor i samarbete med Nyföretagarcentrum och kreditgivare som Almi”, skrev Per Ankersjö på sin blogg då.

Jag skrev själv det här inlägget. Nu visar det sig att regeringen kommer att lägga en proposition med exakt det här innehållet! Mitt förslag blir alltså en regeringsproposition!

Man säger att enskilda individer på låg nivå inte har något inflytande över politiken. Och kanske är det så att regeringen har kommit fram till det här på egen hand, vad vet jag?

Men det är ändå en liten ego-boost att precis det förslag jag en gång skickade i ett mejl till Per Ankersjö nu kommer som regeringsproposition. Så, ni får ursäkta om jag gottar mig lite här och skryter lite.

En enskild människa KAN göra skillnad. Och den här gången tror jag att jag kanske kan ha varit med och bidragit till att göra den skillnaden.

——

Andra bloggar om: politik, samhälle, centerpartiet, centern, stockholm, näringsliv, företagande, förorten, integration, alliansen, skatter, skattesänkning, regeringen

Technorati om: politik, samhälle, centerpartiet, centern, stockholm, näringsliv, företagande, förorten, integration, alliansen, skatter, skattesänkning

Icerocket om: politik, samhälle, centerpartiet, centern, stockholm, näringsliv, företagande, förorten, integration, alliansen, skatter, skattesänkning

Intressant.se

Twingly.se

Hyrorna i förorten kan sänkas med marknadshyror

Idag subventionerar förorten innerstadens hyresrätter. Det som hyresvärdarna, både de allmännyttiga och de privata, inte kan ta ut i innerstaden tar de ut i förorten.

Det säger sig självt att ett företag kommer att skydda sin existens genom att ta ut de priser som man måste ta ut för att inte gå i konkurs.

Det man inte får in på gungorna, det tar man igen på karusellerna. Om en marknad är reglerad och kringsnärjd av snåriga och krångliga regler, som hyresmarknaden i landet är, så betyder det att företagen hittar sina intäkter någon annanstans än där de ska hitta sina intäkter.

Kort förklarat betyder det att om bostadsföretaget Bostaden AB har 10.000 lägenheter i en fattig, nedsliten förort och samtidigt 500 lägenheter i ett mycket attraktivt och efterfrågat läge i Stockholms innerstad, så kommer företaget att ta ut betalt från de 10.000 lägenheterna i förorten för att hålla nivån på de 500 i innerstaden.

Så, boende i hyresrätter i Skarpnäck, Bagarmossen och Kärrtorp finansierar alltså boendet för människor som har gott om pengar och som råkar ha haft tur att få hyresrätter i innerstaden. Vi här ute subventionerar hyrorna för de som tjänar månadslöner som skulle göra att de har marginal att betala för sitt eget boende, även om det blev ganska mycket dyrare.

För det är ju så att redan idag så krävs det en hel del kapital för att få en hyresrätt i innerstaden. Till att börja med måste du har råd med, och råd att förlora, vad en bostadsrätt kostar här ute i de södra förorterna. Detta priset är vad du betalar under bordet för att för förstahandskontraktet i innerstaden.

Det här är givetvis aldrig något som kommer fram i medias rapportering eftersom det ju faktiskt handlar om journalisternas egna hyror. De har bra betalda arbeten på landets största tidningar, och de vill självklart inte betala högre hyror för sina våningar i innerstaden. Därför kommer det artiklar som den i DN idag.

Detta trots att man räkna ut med bakfoten att en lägenhet i en sliten förort med stora sociala problem givetvis inte kommer att vara speciellt efterfrågad på en öppen marknad, och företagen kommer rimligtvis att behöva sänka priserna för att lägenheterna inte ska stå tomma.

För mera välmående förorter som Bagarmossen och Kärrtorp kommer nog marknadshyror inte att innebära någon större skillnad. Nej, den stora skillnaden kommer att märkas i innerstaden – där kan hyrorna höjas rejält.

Men det betyder också samtidigt att de hyresrätterna börjar betala för sig, och de börjar bära sina egna kostnader – istället för att de kostnaderna läggs på hyresrätter här ute i förorterna.

För sanningen är ju som sagt den, det är inte ensamstående tonårsmammor med jobb i landstinget som bor i innerstaden. Det har de inte råd med ens idag. Det är relativt välbeställda människor som bor där, och de har faktiskt råd att betala för sin egen konsumtion av boende.

Det ska inte den ensamstående tonårsmamman i Rågsved behöva göra bara därför att de har makten att sätta agendan och beskriva verkligheten politiskt.

——

Andra bloggar om: politik, samhälle, hyresgästföreningen, hyresrätter, marknadshyror, bostadsmarknaden, stockholm, stockholm stad

Technorati om: politik, samhälle, hyresgästföreningen, hyresrätter, marknadshyror, bostadsmarknaden, stockholm, stockholm stad

Icerocket om: politik, samhälle, hyresgästföreningen, hyresrätter, marknadshyror, bostadsmarknaden, stockholm, stockholm stad

Intressant.se

Twingly.se

Nu ljuger Mona Sahlin igen!

Jag trodde S hade lärt sig av smällen de fick på fingrarna förra gången de kom dragande med den där lögnen. Men icke, nu ser vi den igen där i öppen dager på DN debatt.

Redan i oktober förra året beskrev jag på min egen blogg varför antalet ungdomar som var arbetslösa nu syntes i statistiken. Sanningen fanns på AMS hemsida i klar dager. Men när man har chansen att försöka kamma poäng på regeringen, ja då kan man ju alltid hoppas på att allmänheten inte ska orka leta reda på fakta själv.

Mona Sahlin och Thomas Östros skriver i DN Debatt följande:

” Samtidigt har långtidsarbetslösheten bitit sig fast. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har fyrdubblats. Inflationen är den högsta sedan den förra borgerliga regeringen”

Och på AMS hemsida så läser vi följande förklaring till varför flera ungdomar syns i statistiken:

” För ungdomarna har nivån på ett år gått upp från 1 700 till 7 100, beroende på omfattande nedskärningar i flera program med aktivitetsstöd. De ungas långtidsarbetslöshet kulminerade emellertid i mars/april i år och är nu sakta på väg nedåt.”

Alltså, sossarna har tillgång till all den här kunskapen, och väljer ändå att paradera den där gamla slita lögnen, den där lögnen som står i öppen dager för alla som bara tänker lite på egen hand och söker egen information. Dessutom använder de sig av värdeord som ”fyrdubbling”, vilket givetvis låter hemskt mycket mera än att drygt fem tusen ungdomar i hela landet nu syns i statistiken.

Men det är som sagt så att sosseriet hoppas att ingen ska göra det, och om man upprepar lögnen tillräckligt ofta så blir den förstås sann, och då har vi bloggosfärens och gammelmedias Bagdad Bobs som kommer att trumpetera ut ”sanningen”.

Men bara för att man säger en sak många gånger, betyder inte det att den blir sann, och för varje gång lögnen sägs så minskar givetvis kredibiliteten för den som ljuger. Har Socialdemokraterna verkligen ingenting annat att komma med än lögner och osanningar?

Mona Sahlin har verkligen lärt av sin mentor och lärofader Göran Persson. För henne är det makten framför allt, kosta vad det kosta vill, inklusive hennes egen politiska heder.

——
Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, mona sahlin, thomas östros, pär nuder, regeringen, alliansen, ungdomsarbetslösheten, arbetslösa

Technorati om: politik, samhälle, socialdemokraterna, mona sahlin, thomas östros, pär nuder, regeringen, alliansen, ungdomsarbetslösheten, arbetslösa

Icerocket om: politik, samhälle, socialdemokraterna, mona sahlin, thomas östros, pär nuder, regeringen, alliansen, ungdomsarbetslösheten, arbetslösa

Intressant.se

Twingly.se